La historia está viva. Sus protagonistas caminan cada calle, cada pueblo, buscando oídos que los escuchen, ojos que los observen y nadie que los olvide. Que todos recuerden que el tiempo y su inercia no deben ser los únicos responsables de curar heridas. Menos aquellas que fueron abiertas con injusticia y crueldad.
El sol pinta en sepia la tarde de un Perquín rodeado por las montañas y los ríos que fueron cómplices del pueblo salvadoreño en lucha. José Oscar Hernández Márquez nos sigue, cauteloso con su mirada, su voz y sus pasos sigilosos. Este hombre de baja estatura y andar impreciso, se presenta como Herminio, su seudónimo guerrillero. Nos comparte cientas de historias que retratan un país marcado por la tragedia de haberse matado entre hermanos. Ningún pueblo puede ser inmune a tanta muerte regando sus tierras. Nada en ellos puede ser lo mismo. Ni sus cielos lo serán.
Nada en Herminio puede ser igual después haber luchado durante cuatro años junto a la guerrilla en plena montaña. Nada en él puede ser igual después de haber sido trasladado a Alemania por la Cruz Roja, para rehabilitarse de un balazo en su pierna izquierda, en la que hoy lleva una prótesis. Nada en él puede ser como en los años previos al conflicto armado.
Nada.
Ni siquiera su nombre.
Bíró-Montero
[Julio 2011. Perquín, El Salvador]
---
Historian lever. Dess huvudrollsinnehavare går på varje gata, i varje by, och letar efter öron som kan lyssna på dem, ögon som kan observera dem och ingen som glömmer dem. Att alla kommer ihåg att tidens gång inte bör vara den enda ansvarliga för att läka sår. Minst av allt de som har öppnats av orättvisa och grymhet.
Solen färgar eftermiddagen sepiabrunt i ett Perquín omringat av de bergen och de floderna som var det salvadoranska folkets följeslagare i kampen. José Oscar Hernández Márquez följer oss, försiktigt med blicken och rösten, med tysta steg. Denne kortvuxne man med haltande gång, presenterar sig som Herminio, hans gerillapseudonym. Han delar med sig av hundra historier som skildrar ett land markerat av tragedi där bröder emellan mördat varandra. Ingen kan vara immun mot så mycket dödande som bevattnar jorden. Inget i dem kan vara detsamma. Inte ens deras himlar kan vara det.
Ingenting i Herminio kan var detsamma efter att ha kämpat under fyra år tillsammans med gerillan mitt i bergen. Ingenting i honom kan var detsamma efter att ha blivit skickad till Tyskland av Röda Korset för att återhämta sig efter en kula i vänstra benet, där han idag har en protes. Ingenting i honom kan vara som under de åren innan den beväpnade konflikten.
Ingenting.
Inte ens hans namn.
Bíró-Montero
Solen färgar eftermiddagen sepiabrunt i ett Perquín omringat av de bergen och de floderna som var det salvadoranska folkets följeslagare i kampen. José Oscar Hernández Márquez följer oss, försiktigt med blicken och rösten, med tysta steg. Denne kortvuxne man med haltande gång, presenterar sig som Herminio, hans gerillapseudonym. Han delar med sig av hundra historier som skildrar ett land markerat av tragedi där bröder emellan mördat varandra. Ingen kan vara immun mot så mycket dödande som bevattnar jorden. Inget i dem kan vara detsamma. Inte ens deras himlar kan vara det.
Ingenting i Herminio kan var detsamma efter att ha kämpat under fyra år tillsammans med gerillan mitt i bergen. Ingenting i honom kan var detsamma efter att ha blivit skickad till Tyskland av Röda Korset för att återhämta sig efter en kula i vänstra benet, där han idag har en protes. Ingenting i honom kan vara som under de åren innan den beväpnade konflikten.
Ingenting.
Inte ens hans namn.
Bíró-Montero
[Juli 2011. Perquín, El Salvador]
que fuerte...
ResponderEliminarQuien escribió ese texto??? Exelente!!!!!!
ResponderEliminar