Somos iguales,
Nos gusta viajar y aunque nuestros pasos estén cansados seguimos, seguimos porque estamos seguros que nos hace falta algo, algo sencillo, algo tierno, algo real, algo que nos permita detenernos mucho tiempo para descansar y para ser felices.
Somos iguales,
Amamos a las personas, disfrutamos la compañía de personas que dejamos que nos marquen, que nos enseñan, que nos alimentan, que llenen nuestro espíritu, que nos hacen sonreír sin miedo.
Somos iguales,
Sentimos el dolor aparentemente ajeno, pero similar y humano, sentimos el paso del tiempo y sentimos el peso de la soledad, esa soledad que aunque estemos rodeados de humanos que nos quieren y que nosotros queremos, sabemos, porque somos iguales, que esa soledad, esta nuestra soledad solo la puede apagar alguien como tú y alguien como yo.
Somos iguales,
Estamos inconformes, queremos decir mucho y aunque a veces callamos, ese ser amado lee en nuestros ojos si lo amamos o si tenemos que seguir caminando.
Somos iguales,
Y estamos seguros que aunque podemos equivocarnos y sufrir, amar, amar con locura es un sueño que debemos vivir con intensidad y amar también es una realidad que estamos dispuestos a enfrentar.
Somos iguales,
Cuando entregamos el alma no es a pedazos sino toda de a pocos, pero con magia de caricias, de llanto.
Somos iguales,
Amamos la noche, las noches estrelladas y místicas, las noches de diosas lunas menguantes, crecientes, llenas y nuevas, amamos el abrazo cálido y soñado, Amamos refugiarnos en las personas destinatarias y merecedoras de nuestro cariño y aunque a veces odiamos algo como se odia a veces ser transparente y obvio ya que algunos seres ya se han aprovechado de esa cualidad, aun así frente al ser amado no existe coraza ni escudo que nos evite florecer en soles rojos frente a ellos y ellas.
Somos iguales,
Vos mujer y yo hombre, vos allá y yo aquí, vos princesa preciosa y guerrera, yo un lobo hombre guerrillero y soñador, artesano y pintor.
Somos iguales,
Yo escribiendo cada gota del amor que te tengo, vos soñando con ese que soy yo y que tal vez aun no lo tienes claro en tu corazón.
Somos iguales,
Ofrecemos y damos lo que somos, vos mujer, yo hombre, amantes los dos y buscando lo que ya tenemos, el amor uno de la otra, vos de mí.
Somos iguales,
Yo te pido que vuelvas, pero si vos pedís lo mismo yo me voy para poder vivir, soñar, y luchar entre tus brazos, vivir contigo allá o aquí, pero vivir contigo y vos conmigo y construir un lugar donde podamos vivir nosotros, juntos, con magia, con realidad, juntos los dos.
Somos iguales,
Vos no has conocido ningún hombre como yo, yo no he conocido ninguna mujer como vos, no nos conocemos y estoy seguro por eso que tenemos que estar juntos.
Somos iguales,
Todavía tenemos tiempo y cosas por vivir, pero por qué vivirlas separados si juntos podemos vivir todo lo que falta, vivamos, vivamos juntos el amor, nuestro amor en construcción, en revolución…
Billy Calle
[Octubre 2011. Zacatecas, México]
---
Vi är likadana,
Vi tycker om att resa och trots att våra steg är trötta fortsätter vi, vi fortsätter då vi är säkra på att vi behöver någonting, något enkelt, något ömsint, något äkta, något som låter oss att stanna upp för en lång stund för att vila och vara lyckliga.
Vi är likadana,
Vi älskar människan, vi njuter av personer som vi låter markera oss, som visar oss, som livnär oss, som fyller våra själar, som får oss att le utan rädsla.
Vi är likadana,
Vi känner den synbarligen utomstående smärtan, men liknande och mänsklig, vi känner tidens steg och ensamhetens tyngd, den ensamhet som trots att vi är omgivna av människor som älskar oss och som vi älskar, vet vi, då vi är likadana, att den ensamheten, vår ensamhet, enbart kan släckas av någon som du och någon som jag.
Vi är likadana,
Vi är missbelåtna, vi vill säga mycket och trots att vi ibland tiger, läser denne älskade i våra ögon om vi älskar honom eller om vi måste fortsätta att vandra.
Vi är likadana,
Och vi är säkra på att vi kan ta fel och lida, älska, älska med galenskap är en dröm som vi bör leva intensivt och älska är också en verklighet som vi är redo att stå inför.
Vi är likadana,
När vi överlämnar själen är det inte i delar utan allting lite i taget, men med smekningarnas magi, med gråtens.
Vi är likadana,
Vi älskar natten, stjärnklara och mystiska nätter, nätterna med gudomliga avtagande månar, växandes, fulla och nya, vi älskar den varma och fulländade famnen. Vi älskar att ta till flykt hos personer som är avsedda och värdiga vår ömhet och trots att vi ibland hatar något precis som man hatar att ibland vara genomskinlig, en egenskap som givetvis redan har utnyttjats av några människor, finns det ändå ingen rustning eller sköld för den älskade som skyr oss ifrån att blomstra i röda solar framför dem.
Vi är likadana,
Du är en kvinna och jag en man, du där och jag här, du prinsessa och krigare, jag en vargmanskrigare och drömmare, hantverkare och målare.
Vi är likadana,
Jag skriver varje droppe av kärlek som jag har till dig, du drömmer om denne som jag är och möjligtvis har du inte än det klart för dig i ditt hjärta.
Vi är likadana,
Vi erbjuder och ger det vi är, du kvinna, jag man, älskare båda två och vi letar efter det som vi redan har, kärleken till den andra, du till mig.
Vi är likadana,
Jag ber att du kommer tillbaka, men om du ber om detsamma kommer jag för att kunna leva, drömma och kämpa i din famn, leva med dig där och här, men leva med dig och du med mig och bygga ett hem där vi kan leva tillsammans, med magi, med verklighet, tillsammans vi två.
Vi är likadana,
Du har inte känt en man som jag, jag har inte känt en kvinna som du, vi känner inte varandra och därför är jag säker på att vi måste vara tillsammans.
Vi är likadana,
Vi har fortfarande tid och saker att leva för, men varför leva allt detta åtskilda om vi tillsammans kan leva det som fattas, låt oss leva, låt oss leva tillsammans denna kärlek, vår kärlek i konstruktion, i revolution...
[Oktober 2011. Zacatecas, Mexiko]
