Todos los días desaparecen especies animales y vegetales, idiomas, oficios. Los ricos son cada vez más ricos y los pobres cada vez más pobres. Cada día hay una minoría que sabe más y una minoría que sabe menos. La ignorancia se expande de forma aterradora. Tenemos un gravísimo problema en la redistribución de la riqueza. La explotación ha llegado a extremos diabólicos. Las multinacionales dominan o mundo. No sé si son las sombras o las imágenes las que nos ocultan la realidad. Podemos discutir sobre el tema infinitamente, lo cierto es que hemos perdido capacidad crítica para analizar lo que pasa en el mundo. De ahí que parezca que estamos encerrados en la caverna de Platón. Abandonamos nuestra responsabilidad de pensar, de actuar. Nos convertimos en seres inertes sin la capacidad de indignación, de inconformismo y de protesta que nos caracterizó durante muchos años. Estamos llegando al fin de una civilización y no me gusta la que se anuncia. El neoliberalismo, en mi opinión, es un nuevo totalitarismo disfrazado de democracia, de la que no se mantienen nada más que las apariencias. El centro comercial es el símbolo de ese nuevo mundo. Pero hay otro pequeño mundo que desaparece, el de las pequeñas industrias y de la artesanía. Está claro que todo tiene que morir, pero hay gente que, mientras vive, tiende a construir su propia felicidad, y esos son eliminados. Pierden la batalla por la supervivencia, no soportan vivir según las reglas del sistema. Se van como vencidos, pero con la dignidad intacta, simplemente diciendo que se retiran porque no quieren este mundo.
José Saramago
[Octubre 2011. Guanajuato, México]
---
Varje dag försvinner djur- och växtarter, språk, arbeten. De rika blir allt rikare och de fattiga blir allt fattigare. För var dag finns det en minoritet som vet mer och en minoritet som vet mindre. Okunskapen utbreder sig på ett kusligt sätt. Vi har ett högst allvarligt problem vad gäller omfördelningen av rikedomen. Exploateringen har nått djävulska ytterligheter. De multinationella företagen styr världen. Jag vet inte om det är skuggorna eller bilderna som döljer verkligheten för oss. Vi kan diskutera temat i oändlighet, sanningen är att vi har förlorat den kritiska förmågan att analysera det som händer i världen. Därifrån verkar det som om vi är instängda i Platons grottliknelse. Vi överger vårt ansvar att tänka, att agera. Vi förvandlas till icke levande varelser utan kapacitet till indignation, nonkonformism och protest som kännetecknade oss under många års tid. Vi håller på att komma fram till slutet av en civilisation och jag tycker inte om den som är på väg. Nyliberalismen, enligt min mening, är en ny form av totalitarism utklädd till demokrati, men som enbart ser likadan ut på ytan. Köpcentrumet är en symbol av denna nya värld. Men det finns en annan liten värld som försvinner, den med små industrier och hantverk. Givetvis måste allt dö, men det finns folk som, medan de lever, har en tendens att skapa sin egen lycka, och de avlägsnas. De förlorar överlevnadskampen, de står inte ut med att leva enligt systemets regler. De försvinner som besegrade, men med värdigheten orörd, genom att enbart säga att de går där ifrån för de inte vill ha denna värld.
José Saramago
[Oktober 2011. Guanajuato, Mexiko]
