Brian

Apenas 12 años tiene Brian aunque, aparte de ir a la escuela, su vida se parezca mas a la de un adulto: trabaja vendiendo chicles en la calle y por las noches, se convierte en ayudante en un taller mecánico.
Lo cruzamos camino al Salto Estanzuela, en la Reserva Cerro Tisey.

—¿Cómo vas a llegar a la cascada? —preguntamos, pensando en los cinco kilómetros que faltaban.
—No sé —contestó despreocupado—. Cierro los ojos y me imagino que estoy ahí.

Bíró-Montero

[Mayo 2011. Estelí, Nicaragua]

---

Brian har inte hunnit fylla 12 år än, men förutom att gå i skolan lever han en vuxen persons liv: han säljer tuggummi på gatan och om nätterna arbetar han som hjälpreda hos en bilmekaniker. Vi mötte honom på väg till vattenfallet Estanzuela, i naturreservatet Tisey.

—Hur ska du ta dig till vattenfallet? —frâgade vi honom med tanke på de fem kilometer som fattades dit.

—Jag vet inte —svarade han bekymmerslöst.— Jag blundar och föreställer mig att jag är där.

Bíró-Montero

[Maj 2011. Estelí, Nicaragua]

Despegando / Lyfter

[Abril 2011. Isla de Ometepe, Nicaragua]

---

[April 2011. Ön Ometepe, Nicaragua]

¿Y vos sabés? / Och vet du?

"Hay quienes sostienen que el fútbol no tiene nada que ver con la vida del hombre, con sus cosas más esenciales. Desconozco cuánto sabe esa gente de la vida. Pero de algo estoy seguro: no saben nada de fútbol."

Eduardo Sacheri

[Marzo 2011. San Juan del Sur, Nicaragua]

---

"Det finns de som hävdar att fotboll inte har något att göra med människans liv, med dess mest grundläggande ting. Jag vet inte hur mycket dessa personer vet om livet. Men jag är säker på en sak: de vet ingenting om fotboll."

Eduardo Sacheri

[Mars 2011. San Juan del Sur, Nicaragua]

María

"No tengo estudios, no hablo el inglés, pero tengo educación"

María tiene 29 años y una gran sonrisa. 

Hace 10 años, y como tantos otros nicas, emigró a Costa Rica. Hoy vive allí, junto a su marido, y es donde trabajan -ella como empleada de limpieza, él como seguridad- para mantener a sus niños, que bajo el cuidado de la abuela paterna, se quedaron en Nicaragua. Ella ve a sus hijos durante las vacaciones y cuando le preguntan cuantos tiene, responde: "Tres, pero uno murió".

A María le gustan las fiestas patronales de Villareal, el pueblo en el que vive, "porque en las montas de toros siempre muere alguno" dice entre risas.

Ella y sus hermanos nacieron en la finca donde vivían bajo las ordenes de su madre, que enfermera y parturienta a la vez, tenía al marido como principal ayudante. Uno de ellos llegó al mundo mientras su padre estaba trabajando. Su mamá paría sola y el llanto de una nueva vida se mezclaba con los tiros que retumbaban fuera de la casa: la revolución sandinista había estallado.

María hermosa, sonriente y alegre.
María hermosa, fuerte y valiente.
María, hermosa.

Bíró-Montero

[Marzo 2011. Tamarindo, Costa Rica]

---

"Jag har ingen utbildning, jag pratar inte engelska, men jag har en bra uppfostran."

Maria är 29 år gammal och har ett stort leende.

För 10 år sedan emigrerade hon precis som många andra från Nicaragua till Costa Rica. Idag bor och jobbar Maria och hennes man där — hon som städerska och han som säkerhetsvakt — för att kunna försörja barnen som bor hos farmodern i Nicaragua. Hon träffar sina barn när hon har semester och när någon frågar hur många barn hon har, svara hon: "Tre, men en dog".

Maria tycker om Villareals traditionella festival för då blir det liv i byn "eftersom i tjurridningen dör alltid någon" säger hon skrattandes.

Hon och hennes syskon föddes inte på sjukhus utan i föräldrarhemmet under moderns bestämmande som sjuksköterska och barnsköterska i ett och med mannen som assistent. Ett av syskonen kom till världen vid middagstid när fadern var och jobbade. Mamman födde ensam och skriket från det nya livet blandades med det bullrande skjutandet utanför huset: densandinistiska revolutionen hade börjat.

Maria vacker, leendes och glad.
Maria vacker, stark och modig.
Maria, vacker.

Bíró-Montero

[Mars 2011. Tamarindo, Costa Rica]