martes, 30 de agosto de 2011

31


No tengo ningún dios. Si lo tuviera, le pediría que no me deje llegar a la muerte: no todavía. Mucho me falta andar.
Hay lunas a las que todavía no ladré y soles en los que todavía no me incendié. Todavía no me sumergí en todos los mares de este mundo, que dicen que son siete, ni en todos los ríos del paraíso, que dicen que son cuatro.


En Montevideo, hay un niño que explica:
—Yo no quiero morirme nunca, porque quiero jugar siempre.


Fragmento de "El libro de los abrazos" de Eduardo Galeano.

[Agosto 2011. Antigua, Guatemala]

---

Jag har ingen gud. Om jag haft en, skulle jag ha bett honom om att inte låta mig komma till döden: inte än. Jag har långt kvar att gå. Det finns månar som jag inte har skällt till än och solar som jag inte eldat mig i. Än har jag inte dykt i alla hav i denna värld, som de säger är sju, och inte heller i alla floder i paradiset, som de säger är fyra.

I Montevideo, finns en pojke som förklarar...
– Jag vill aldrig dö, för jag vill för alltid lek...

Fragment ur "El libro de los abrazos" (Boken om kramarna) de Eduardo Galeano.


[Augusti 2011. Antigua, Guatemala]

sábado, 27 de agosto de 2011

Fuego / Eld


Sube y exige, tú eres llama de fuego.

Tu conquista es segura donde el horizonte definitivo.
Se hace gota de sangre, gota de vida.
Allí donde tus hombros sostendrán el universo.
Y sobre el universo tu esperanza.

Miguel Angel Asturias


[Marzo 2011. Tamarindo, Costa Rica]


---


Res dig och kräv, du är flammande eld.
Din erövring är säker där horisonten är bestämd.
Det görs droppe av blod, droppe av liv.
Därborta där dina axlar kommer att hålla upp universum. 
Och över universum ditt hopp.

Miguel Angel Asturias


[Mars 2011. Tamarindo, Costa Rica]

jueves, 25 de agosto de 2011

Pausa / Paus


Pero si me paro un momento, si consigo
cerrar los ojos, los siento a mi lado
de nuevo, aquellos que he amado: viven conmigo...

Antero de Quental
 
[Marzo 2011. San Juan del Sur, Nicaragua]

---

Men om jag stannar upp en stund, om jag klarar 
av att blunda, förnimmer jag åter vid min sida, 
dem som jag har älskat; de lever med mig...

Antero de Quental
 
[Mars 2011. San Juan del Sur, Nicaragua]

martes, 9 de agosto de 2011

Cueva de seda / Silkesgrotta


—Dicen que Albert Einstein tenía la teoría de que si la abeja desaparecía, al hombre sólo le quedarían cuatro años de vida. Sin abejas, no hay polinización, ni hierba, ni animales, ni hombres. Ni hombres, ni hombres, ni hombres, ni cosquillas, ni azules, ni lunares, ni el pulóver de Cortázar, ni tu sonrisa sin dientes, ni guerras, ni Rockefeller, ni santos ni Monsanto...
—Pero sin embargo ahí están. Eso es real.
—Real, irreal, todo en la mismo bolsa.
—Al final todo sucede aunque muchas veces no sepamos ni cómo.
—Efecto mariposa.
—Me tumbo en mi sofá a las doce de la noche en Macondo y provoco una brisa en una playa al otro lado del mundo donde estás nadando.
—¡Cuidado con tus movimientos! No quiero que sacudas las olas con tus vientos tropicales y el mar me robe las estrellas del cielo.
—Entonces me quedo más tieso que la mojama, no quiero dejarte sin deseos.
—Ni yo. La luna no me guía cuando busco las cuatro esquinas del universo.
—Caminar en cuadrado es seguir los puntos cardinales al mismo tiempo.
—¿Entonces puedo ir para arriba y para abajo?
—Para donde quieras. Lo importante es no quedarte quieta.
—Como las abejas, que comunican el cielo con la tierra.

Bíró-Montero

Gracias a Jorge de Guzmán.

[Junio 2011. Cerro El Pital, El Salvador]

---

– Det sägs att Albert Einstein hade teorin att om bin försvinner har mänskligheten inte mer än fyra år kvar att leva. Utan bin finns det ingen pollinering, inga växter, inga djur, inga människor. Inga människor, inga människor, inga människor, inget kittlande, inget blått, inga födelsemärken, ingen Cortázars tröja, inget av dina tandlösa leenden, inga krig, inga Rockefeller, inga helgon och inget Monsanto...  
– Men de är ändå där. Det är verkligt.
– Verkligt, overkligt, allt i samma säck.
– Till slut händer allt möjligt, men många gånger vet vi inte hur.
– Fjärilseffekten.
– Jag lägger mig i soffan klockan tolv på natten i Macondo och vållar en bris på en strand på andra sidan jordklotet där du simmar.
– Ta det lugnt med dina rörelser! Jag vill inte att du skakar vågorna med dina tropiska vindar så att havet tar stjärnorna på himlen ifrån mig.
– I så fall ligger jag stelare än en lufttorkad tonfisk, för att inte ta ifrån dig dina önskningar.
– Det är bäst så. Månen leder inte mig när jag söker efter universums fyra hörn.
– Att vandra i fyrkant är som att följa alla väderstrecken på en och samma gång.
– Då kan jag gå upp och ner?
– Vart du vill. Det viktiga är att inte stanna upp.
– Som bin, som förbinder himmel och jord.

Bíró-Montero

Tack till Jorge de Guzmán.

[Juni 2011. Cerro El Pital, El Salvador]

lunes, 8 de agosto de 2011

¿Qué vino primero? / Vad kom först?


—¿Y eso? ¿Es una sombra o un reflejo? 

—Una sombra, claramente.
—¿Y cómo sabés que no es un reflejo? 
—Porque en movimiento no hay reflejos.
—¿Cómo que no?
—No. Bueno, si que los hay. Pero no llegás a verlos porque el agua se mueve.
—¿Pero cómo puede ser? Si lo que se mueve es el chico, no el agua.
—¡Que sí! Que el agua también se mueve porque es mar.
—¿Cómo un espejo que se disuelve a arena?
—¡Sí! Qué buena metáfora. Es como invertir el tiempo. La arena mata los reflejos.
—¿Como una sombra que dibuja a un chico?
—Claro... o un salto que crea un movimiento.
—De eso no estaría tan segura. ¿No será realmente el movimiento el que genera el salto?
—¿Te parece?

Bíró-Montero
 
[Abril 2011. Corn Island, Nicaragua] 

---

– Och det där...är det en skugga eller en reflexion?
 
– Givetvis är det en skugga.
– Och hur vet du att det inte är en reflexion?
– Jo för i en rörelse finns det inte reflexioner.
– Det är väl klart att det finns...eller?
– Nej. Jo...visst finns det, men du hinner inte se dem för vattnet rör sig.
– Men hur kan det komma sig när det är pojken som rör sig och inte vattnet?
– Jo, men vattnet rör också sig eftersom det är hav.
– Som en spegel som löser upp sig till sand?
– Ja visst! Vilken bra metafor. Det är som att kasta om tiden. Sanden tar död på reflexionerna.
– Som en skugga som avbildar en pojke?
– Visst...eller ett hopp som skapar en rörelse.
– Jag är inte övertygad om det. Borde det inte vara rörelsen som skapar hoppet?
– Tycker du?

Bíró-Montero

[April 2011. Corn Island, Nicaragua]