Un cuento / En saga

Cuenta Harpodyatara haber visto un grupo de niños d e s n u d o s danzando alocadamente alrededor de una gota de agua que el sol había convertido en un topacio. Cantaban y reían volteando cogidos de la mano. Cuenta haber visto lo que al principio era la sombra de un tronco, transformarse en un tronco de amatista, por el puro amor de ser. Cuenta de una cascada que a simple vista parecía de argentadas aguas y que fijándose con detenimiento era una cascada de lindas figuras humanas alocadamente alegres. Cuenta de cómo al hablar huían de sus bocas burlones geniecillos alados, encantados de tanta libertad, y cuenta de las mil maravillas de aquella vida paradisíaca embriagada en su propia suntuosidad.

Fragmento de "O-Yarkandal" de Salarrué.

[Agosto 2011. Apaneca, El Salvador]

---

Harpodyatara berättar om en grupp nakna barn som han har sett dansa som besatta runt en droppe vatten som solen hade förvandlat till en topas. De sjöng och skrattade när de snurrade runt hand i hand. Han säger sig ha sett det som först var en trädstams skugga, förvandla sig till en ametiststam, genom den äkta kärleken till att vara. Han berättar om ett vattenfall som vid första ögonblicket såg ut som silverglänsande vatten och efter en noggrann titt var det ett vattenfall med vackra mänskliga figurer vansinnigt glada. Han berättar att när de pratade flydde hånande bevingade älvor ur deras munnar, belåtna med så mycket frihet, och han berättar om de tusen äventyr i det där himmelska livet berusat i sin egen fyllighet.

Fragment ur "O-Yarkandal" av Salarrué.

[Augusti 2011. Apaneca, El Salvador]

Como guía una estrella / Som en stjärna leder

Asesinado sí, pero no muerto; el hombre que muere por el hombre no muere y de la vida saca una luz total que lo acompaña.

Roque Dalton

[Diciembre 2011. Gibara, Cuba]

---

Mördad ja, men ej död; människan som dör för människan dör ej och av livet skapar han ett totalt ljus som åtföljer honom.

Roque Dalton

[December 2011. Gibara, Kuba] 

Pachamama

Me levanto para no dejarme caer. Pero si me caigo, es para ser más fuerte que antes de tropezar con esa piedra. Corro más rápido que el viento, pero si de pronto me ves en la orilla del mar es porque me paré a observar el vuelo de las olas. Formo parte de la gran eternidad que hace caracolear la tierra. Giro, giro y sigo girando hasta marearme. Me desplomo riéndome del baile del horizonte. Soy mujer, persona, tu costilla y tu tambor. No me calles. Sin mí no habrán más abejas ni miel. 

Bíró-Montero

[Junio 2011. Las Flores, El Salvador]

---

Jag reser mig för att inte låta mig falla. Men om jag faller, är det för att vara starkare än det jag var innan jag snubblat över den där stenen. Jag springer snabbare än vinden, men om du skulle se mig vid strandkanten är det för att jag stannade till för att skåda havets flykt. Jag är en del av den stora evigheten som gör att jorden sniglar sig runt. Jag snurrar, snurrar och fortsätter att snurra tills jag blir yr. Jag faller och skrattar åt horisontens dans. Jag är kvinna, person, ditt revben och din trumma. Tysta inte mig. Utan mig finns det inte mer bin och honung.

Bíró-Montero

[Juni 2011. Las Flores, El Salvador]