Sona de pasión

Es que son los señores motoristas y cobradores del transporte público parte importante de la sociedad salvadoreña, aunque su principal protagonismo no sea por el desempeño de su servicio. Una clase obrera con propio léxico, vestimenta, costumbres y forma de ver la vida. Sus buses-casas son el soporte perfecto para imágenes y frases que cuentan sobre su personalidad. Machistas, si me ves es porque te gusto. Temerarios, rápido y furioso. Casanovas, sólo por tus huesitos nena. Terminantes, amigo sólo Dios. Repugnantes, si tiene prisa levántese temprano, no somos responsables de su tiempo mal organizado. Filósofos, sólo Dios sabe si volveré. Amigos. Compañeros. Buseros, una raza aparte.

En esa "sona de pasión" es donde el rol del rompecorazones se vuelve el más interesante. Un poco en español y otro poco en inglés, para que sea vergón. Es en esa "sona" donde se consuma toda la cuisna que le dan a las bichas en cada parada. Ahí, parqueado de seguro bajo un palo de mango, donde esa "sona" se llena verdaderamente de pasión. Ahí donde ellos les agradecen sus detalles, cuando el bus está en receso esperando la salida para dar nuevamente a la ruta. Y en cuanto se llena, el cobrador fiel al estilo, aconseja a sus clientas: —Suba mami y tópese que con ropa no pasa nada. 

El motorista apura la marcha. La palanca de cambios se yergue orgullosa alardeando de su colección de ganchos de pelo. Cada uno es recuerdo de alguna bicha que se ha socado en esa "sona de pasión". O ese motel rodante, quizá.

Rodrigo González

[Agosto 2011. Santa Ana, El Salvador]

---

De manliga bussförarna och biljettförsäljarna i kollektivtrafiken är en viktig del av det salvadoranska samhället, även om deras huvudsakliga betydelse inte är hur de utför sina tjänster. Det är en arbetarklass med eget lexikon, klädstil, seder och sätt att se på livet. Deras bussar som kan liknas till hem är ett perfekt utrymme för bilder och fraser som berättar om deras personligheter. Machister, om du ser mig är det för att du gillar mig. Vårdslösa, snabb och arg. Casanovas, enbart för dina bara ben, snygging. Strikta, Gud som enda vän. Vidrigt, om du har bråttom gå då upp tidigt, vi är inte ansvarliga för din dåliga planering. Filosofer, enbart Gud vet om jag kommer tillbaka. Kompisar. Umgänge. Bussister, en ras för sig.  

Det är i detta "Utrumme för passion" som hjärtekrossarna blir som mest intressanta. Något är skrivet på spanska och något på engelska för att det är käckt. I detta "utrumme" flörtas det med tjejerna i varje hållplats. Där bussen helt säkert står parkerad under ett mangoträd, fylls "utrummet" verkligen med passion. Det är där som de uppskattar tjejernas detaljer när bussen gör ett uppehåll och väntar på nästa avgång. Och när den fylls, ger biljettförsäljarna stiltroget råd såsom: – Hoppa upp mamsen och kläm ihop er för med kläder gör det ingenting.

Föraren trycker på gasen. Växelspaken sträcker stolt på sig och skryter om sin stora samling av hårsnuddar. Var och en av dem är minnet av någon tjej som han blivit pussad eller till och med mer i detta "utrumme av passion". Det som kanske mer är av ett rullande motell.

Rodrigo González

[Augusti 2011. Santa Ana, El Salvador]