Poemas de la izquierda erótica / Vänstererotisk poesi

1. Domingo 12 de septiembre, 1937

Domingo 12 de septiembre, 1937
a las dos de la mañana: nací.
De ahí mis hábitos nocturnos
y el amor a los fines de semana.
Me clasificaron: nena? rosadito.
Boté el rosa hace mucho tiempo
y escogí el color que más me gusta,
que son todos.
Me acompañan tres hijas y dos perros:
lo que me queda de dos matrimonios.
Estudié porque no había remedio
afortunadamente lo he olvidado casi todo.

Tengo hígado, estómago, dos ovarios,
una matriz, corazón y cerebro, más accesorios
Todo funciona en orden, por lo tanto,
río, grito, insulto, lloro y hago el amor.

Y después lo cuento.

2. Estamos hechos de recuerdos

Estamos hechos de recuerdos
de un pelo rubio
de un pecho
de cuatro
cigarrillos
moribundos.
De rítmicos movimientos.

El ron se hunde, ruidoso, en la garganta
-10,000 células muertas-
y el deseo ametralla
en los dedos.

3. Asumamos la actitud de vírgenes

Asumamos la actitud de vírgenes.
Así
nos quieren ellos.

Forniquemos mentalmente,
suave, muy suave,
con la piel de algún fantasma.

Sonriamos
femeninas
inocentes.

Y a la noche clavemos el puñal
y brinquemos al jardín
abandonemos
esto que apesta a muerte.

4. Lavémonos el pelo

Lavémonos el pelo
y desnudemos el cuerpo.

Yo tengo y tú también
hermana
dos pechos
y dos piernas y una vulva.

No somos criaturas
que subsisten con suspiros.

Ya no sonriamos
ya no más falsas vírgenes

Ni mártires que esperan en la cama
el salivazo ocasional del macho.

5. Como ya recorriste la vía más ancha

Como ya recorriste la vía más ancha
no tienes interés
en sus peces, ni en sus pechos.

Pegado a tu pedestal
porque tú
también
tienes uno de esos
mueve los hilos de tu trama

y te olvidas
que hasta ayer
te empujaba el sentimiento

6. Limpiaste la esperma

Limpiaste la esperma
y te metiste a la ducha.

Diste el manotazo al testimonio
pero no al recuerdo.

Ahora
yo aquí, frustrada,
sin permiso para estarlo
debo esperar
y encender el fuego
y limpiar los muebles
y llenar de mantequilla el pan.

Tú comprarás con sucios billetes
tu capricho
pasajero

A mí me harta un poco todo esto
en que dejo de ser humana
y me transformo en trasto viejo.

Ana María Rodas

[Abril 2011. Islas del Maíz, Nicaragua]

---

1. Söndagen den 12 september, 1937

Söndagen den 12 september, 1937
klockan två på morgonen: föddes jag.
Därav mina nattliga vanor
och kärleken på helgerna.
De klassificerade mig: flicka? rosa.
Jag slängde ifrån mig rosa för länge sedan
och valde den färgen som jag bäst tycker om,
vilket är allihopa.
Tre döttrar och två hundar håller mig sällskap:
det som två äktenskap lämnat mig.
Jag studerade för det fanns ingen annan möjlighet
och som tur är har jag nästan glömt bort allting.

Jag har lever, mage, två äggstockar,
en livmoder, hjärta och hjärna, jämte tillbehör
Allt fungerar som det borde, och på så vis,
skrattar, skriker, förolämpar, gråter och älskar jag.

Och sedan berättar jag det.

2. Vi är skapta av minnen

Vi är skapta av minnen
av ett blont hår
av ett bröst
av fyra
döende
cigaretter.
Av rytmiska rörelser.

Rommen rinner ner, med väsen, i halsen
-10 000 döda celler-
och önskan skjuter
i fingrarna.

3. Vi godtar jungfruattityden

Vi godtar jungfruattityden.
Sådär
vill de ha oss.

Vi är mentalt otrogna,
lent, väldigt lent,
med huden av något spöke.

Le
kvinnligt
oskyldigt.

Och på natten hugger vi i dolken
och hoppar in i trädgården
och överger
detta som luktar som döden.

4. Vi tvättar håret

Vi tvättar håret
och klär av oss nakna.

Jag har och du med
syster
två bröst
och två ben och ett sköte.

Vi är inte väsen
som överlever av suckar.

Vi ler inte längre
och vi är inte längre oäkta jungfrur

Inte heller martyrer som väntar i sängen
på den sporadiska machospottloskan.

5. Då du redan genomlöpte den bredaste vägen

Då du redan genomlöpte den bredaste vägen
är du inte intresserad
varken av hennes fiskar, eller bröst.

Klistrad vid din piedestal
eftersom du
också
har en av de där
rör omkring trådarna i ditt intrigspel.

och du glömmer
att tills igår
knuffade känslorna dig

6. Du torkade bort sperman

Du torkade bort sperman
och gick in i duschen.

Du gav beviset en örfil
men inte minnet.

Nu
är jag här, frustrerad,
utan tillåtelse att vara det
och jag bör vänta
och tända elden
och torka av möblerna
och fylla bröden med smör.

Du kommer att köpa med dina smutsiga sedlar
ditt förbigående
nyck

Jag blir en aning trött på allt detta
som gör att jag upphör att vara mänsklig
och jag förvandlar mig till gammalt skrot.

Ana María Rodas

[April 2011. Corn Island, Nicaragua]