Don Salvador

Ni su padre ni su madre deben haber imaginado cuán relacionado iba a estar el destino de su hijo con el nombre que elegirían para él.
Salvador dejó el ombligo en México, aunque ya a los siete años estaba viviendo en El Salvador con toda su familia.
A principios de los años '80 viajó a Belice donde creó un taller de artesanías y trabajó con el cuero. Allí se sintió discriminado y aun con toda su familia exiliada en Australia, decidió volver a El Salvador en pleno conflicto armado, "porque era el lugar donde sentía que tenía que estar".

Esos años lo encontraron uniéndose a la guerrilla para trabajar como abogado de forma clandestina, mientras manejaba el hotel más antiguo del país en La Palma, a minutos de la frontera con Honduras.

"Me prometí nunca empuñar un fusil, nunca matar a nadie, ni de un lado, ni de otro", dijo con seguridad. Su hotel fue el gran testigo de esta convicción. Por casualidad ahí se alojó un soldado de la Fuerza Armada, y días después, llegó un comando de la guerrilla a buscarlo.
"No lo maten, yo me hago cargo, mañana a primera hora lo mando para San Salvador en el primer autobús", dijo al jefe del operativo, tras largas horas de negociación y luego de confesarle en privado -por riesgo a las infiltraciones-, que él también era parte del FMLN.

"Me salvé de que me mataran en ocho oportunidades", dice mientras recuerda los tiempos que pasó escondido en diferentes casas de familia, mientras era perseguido por el ejército.

La guerra le hizo conocer al amor de su vida -una médica voluntaria sueca-, pero también se lo quitó de las manos. Ella, cansada de la guerra, regresó a su país. Él no se animó a seguirla. Los dos se quedaron con la promesa de no volver a buscarse nunca más.

—¿Volviste a enamorarte alguna vez? —le preguntamos.
—Muy buena pregunta —dijo pensativo.

Quedó en silencio.
Y al rato, cambió de tema.

Bíró-Montero

[Junio 2011. La Palma, El Salvador]

---

Varken hans far eller mor skulle ha kunnat föreställa sig till vilken grad ödet skulle relateras till namnet de valde åt sin son. Salvador föddes i Mexiko, men redan som 7-åring bodde han tillsammans med sin familj i El Salvador. I början av 80-talet reste han till Belize där han utvecklade en workshop inom hantverk och skinnarbeten. Han kände sig dessvärre diskriminerad och trots att hela hans familj hade emigrerat till Australien, bestämde han sig för att mitt i krigskonflikten återvända till El Salvador "eftersom det var stället han borde vara på".

Under krigstiden gick han med i gerillan för att i hemlighet jobba som advokat, samtidigt som han tog hand om landets äldsta hotell i La Palma som ligger enbart några minuter från gränsen till Honduras.
"Jag lovade mig själv att aldrig använda ett gevär, att aldrig döda någon, vare sig på den ena eller andra sidan."
Hans hotell blev första vittnet till denna övertygelse, när en nationell militärsoldat av slumpen övernattade där. Några dagar senare skulle Salvador bli uppsökt av en gerillabefälhavare.
"Döda inte honom, jag tar hand om det. Imorgon bitti sätter jag honom på första bussen till San Salvador" sa han till överbefälhavaren efter av lång tids övertygelse och efter att ha avslöjat för honom i enrum, på grund av rädslan för infiltration, att han också tillhörde FMLN.
 
"Jag överlevde efter att nästan ha blivit dödad vid åtta tillfällen" berättar han medan han tänker tillbaka på de tiderna när han var tvungen att gömma sig i olika familjers hem.

Under kriget lärde han känna sitt livs kärlek – en svensk läkare – men kriget ledde även till deras separation.  Hon blev trött på konflikten och återvände till sitt hemland, Han valde att inte följa med henne och de lovade att aldrig ta upp kontakten med varandra.
–Blev du kär fler gånger i livet? –frågade vi.–En väldigt bra fråga... –svarade han fundersamt. Han blev tyst. Stunden efter bytte han ämne.

Bíró-Montero

[Juni 2011. La Palma, El Salvador]