Pachamama

Me levanto para no dejarme caer. Pero si me caigo, es para ser más fuerte que antes de tropezar con esa piedra. Corro más rápido que el viento, pero si de pronto me ves en la orilla del mar es porque me paré a observar el vuelo de las olas. Formo parte de la gran eternidad que hace caracolear la tierra. Giro, giro y sigo girando hasta marearme. Me desplomo riéndome del baile del horizonte. Soy mujer, persona, tu costilla y tu tambor. No me calles. Sin mí no habrán más abejas ni miel. 

Bíró-Montero

[Junio 2011. Las Flores, El Salvador]

---

Jag reser mig för att inte låta mig falla. Men om jag faller, är det för att vara starkare än det jag var innan jag snubblat över den där stenen. Jag springer snabbare än vinden, men om du skulle se mig vid strandkanten är det för att jag stannade till för att skåda havets flykt. Jag är en del av den stora evigheten som gör att jorden sniglar sig runt. Jag snurrar, snurrar och fortsätter att snurra tills jag blir yr. Jag faller och skrattar åt horisontens dans. Jag är kvinna, person, ditt revben och din trumma. Tysta inte mig. Utan mig finns det inte mer bin och honung.

Bíró-Montero

[Juni 2011. Las Flores, El Salvador]