miércoles, 27 de julio de 2011

María del Rosario

Y nos pregunta: "¿Qué piensan?" Y ahí nos quedamos charlando sobre cómo una mujer puede sentir amor por un niño producto de una violación. "¿Se imaginan esto?" Y relata la historia de su tío, que se escondió en la copa de un árbol para salvarse de ser asesinado por el Ejército durante la guerra de la Contra en los años '80. "¿Si apoyo al gobierno de Daniel Ortega?" Y afirma explicando que ahora puede atenderse gratuitamente en cualquier hospital.

Es como si hubieran varias Marías que pasean por los espacios amplios y verdes de su sencillo hotel familiar en plena Granada colonial. Sus movimientos son suaves y la siguen el ruido de sus tacones negros medio altos medio bajos y con cierto desgaste. 

Tikitita
 tikitita tikititi...

Los pisos de cerámica amarronados forman dibujos que podrían haber escapado de un caleidoscopio. En el patio central, las plantas se acumulan siguiendo el rastro del sol que parece querer ser manchado por la sombra de esta mujer que recorre cada rincón de la casa sin dejar rastros de velocidad. 

Tikitita
 tikitita tikititi...

Al pararse frente al gran escritorio de roble en la entrada, sus formas se transforman a un perfil estático pero con postura elástica. Uno podría pensar que está preocupada pero ese gesto seguramente anticipe una cadena de pensamientos espontáneos, sobre los mil y un temas de los que le gusta opinar.

Tikitita
 tikitita tikititi...

Bíró-Montero

[Abril 2011. Granada, Nicaragua]


---


Och så frågar hon oss: "Vad tycker ni?" Och där stannade vi och småpratade om hur en kvinna kan känna kärlek till ett barn som kom till efter en våldtäckt. "Kan ni tänka er?" Och så berättar hon en historia om hennes farbror, som gömde sig i en trädtopp för att rädda sig själv ifrån att bli mördad av Armén under Contras-kriget på 80-talet. "Om hon stöder Daniel Ortegas regering?" Och bekräftar genom att berätta att hon nu gratis kan besöka vilket sjukhus som helst.


Det är som om det finns flera Maria som går omkring på de öppna och gröna utrymmena i sitt enkla familjehotell mitt i koloniala Granada. Hennes rörelser är mjuka och ljudet från hennes svarta, halvt höga, halvt låga klackskor med ett visst slitage följer henne. 


Tikitita tikitita tikititi...


De brunaaktiga keramikgolven skapar former som skulle ha kunnat flytt från ett kalejdoskop. I den centrala gården, hopar sig växterna och följer solens spår som verkar vilja bli nedfläckad av denna kvinnas skugga som genomreser husets alla hörn utan att lämna fartspår.


Tikitita tikitita tikititi...


När hon stannar framför det stora ekskrivbordet i ingången, förvandlas hennes former till en statisk profil men med en elastisk hållning. Man skulle kunna tro att hon är orolig men den gesten är säkerligen en förutsägelse om en spontan tankekedja av tusen och ett tema som hon tycker om att ha en åsikt om. 


Tikitita tikitita tikititi...

Bíró-Montero

[April 2011. Granada, Nicaragua]



No hay comentarios:

Publicar un comentario